Immateriellt kulturarv – April 2019

Under mitten av 1800-talet genomströmmas Europa och Sverige av nationalromantik. Det är nu folklivsforskningen tar fart, i syfte att bland annat skapa en tydlig landsidentitet, precisera kulturarvet och försöka bevara och vidareföra allmogekulturen. I sann anda reser Arthur Hazelius land och rike runt för att samla in föremål, byggnader och folkminnen. Idag ser vi Hazelius livsverk på Skansen och Nordiska museet.

Många museer har sitt ursprung i den samhällsomvandling som industrialiseringen innebar, så även Vänermuseet. När Benjamin Lidholm började samla föremål var det för att bevara minnet av ett samhälle som på många sätt inte längre fanns kvar. Föremålen har en förmåga som minnet i sig saknar, de är synliga och de går att ta på. Men när ett föremål placeras på museum plockas det ur sitt sammanhang. Istället hamnar det i en ny kontext och det blir ett representationsföremål. Även om historien följer med föremålet in i magasinet så uppstår en kunskapslucka. Varje försök att visa verkligheten är en förenkling, ett omskapande och efterrationalisering. Ibland till och med en gissning. Bilden är aldrig densamma som det avbildade. Historien flyttas in i samtiden och föremålen förändras med betraktaren.

Kulturarv är mer än bara materiella lämningar, det inkluderar även minnen och tyst kunskap som vandrar mellan människor och genom generationer; levande uttryck som traditioner, hantverk, musik, ritualer och sociala normer. Sedan 2003 finns av Unesco en framtagen konvention om tryggandet av immateriell kultur, i Sverige antogs denna 2011. Detta innebär att Sverige aktivt arbetar med att stärka och föra vidare också den kultur som alltså fysiskt inte går att ta på. Idag har insamlingspolicyn förändrats och genom att samla in berättelser kring hur föremål använts, av vem och var så ges en betydligt bredare bild. Den blir dock aldrig hel.

En del av museets roll är att tydliggöra sambandet mellan då och nu genom det material som samlas in; foton, föremål, miljöer och traditioner. För att kunna bevara immateriell kultur är berättelsen och brukandet två av de viktigaste förutsättningarna. Det är i mötet som kunskaper förs vidare och konkretiseras. Det är också där vi skapar sammanhang. Kunskap är, precis som historia, föränderlig och skapas i handling.

I Vänermuseets samlingar finns över 17 000 registrerade föremål och över 40 000 digitaliserade bilder. Föremål och bilder som alla bär på unika berättelser, några med mycket information, men många vet vi väldigt lite om. Välkommen in och sök i våra samlingar, förhoppningsvis väcks minnen till liv. Glöm inte att dela med dig då.

Sandra Wall, Bebyggelseantikvarie, Vänermuseet

Publicerat av Evelina Thyne