Grums
Grums ligger ett par mil väster om Karlstad vid Vänerns norra strand, i anslutning till Grumsfjordens inlopp. Genom hela samhället löper Sveagatan, som sägs vara lika lång som Champs Elysées i Paris.
Enligt sägnerna låg det redan på 700-talet en borg strategiskt placerad vid Slottsbrosundet i Grums. Där ska den giriga fru Rangela någon gång ha bott och krävt tull av alla som kom landsvägen och sjövägen. Selma Lagerlöf skriver om Rangela och hennes barmhärtiga brorsdotter Lucia i berättelsen "Luciadagens legend" (i Troll och människor I-II, 1915-1921). Edsholms borg byggdes upp omkring 1370 och beboddes av kungens fogdar fram till Engelbrektsupproret 1434, då den brändes ned. Fynden består bl. a av militära järnföremål, tärningar och schackpjäser, två lås, en ljushållare och mynt präglade mellan 1370-talet och 1420-talet.
Borgvik i Grums kommun omnämns på 1300-talet. Det finns ett bevarat medeltidsdokument som beskriver en uppgörelse mellan arrendatorn av kvarnen och katolska kyrkan, som ägde hela Borgvik på den tiden. Sedan kvarnarna tystnat drev vattenkraften ett järnbruk från 1600-talet fram till 1925.
Karl XII besökte Borgvik på sin väg mot Norge 1718. Han ville ge Borgvik stadsrättigheter men efter Karl XII:s död blev inte heller Borgvik stad. Kyrkan i Borgvik invigdes samma dag som kungen dog, den 30 november 1718. Som mest producerades 4.000 ton per år och Borgviks bruk levererade en del järn till Eiffeltornet i Paris.
Enligt sägnerna låg det redan på 700-talet en borg strategiskt placerad vid Slottsbrosundet i Grums. Där ska den giriga fru Rangela någon gång ha bott och krävt tull av alla som kom landsvägen och sjövägen. Selma Lagerlöf skriver om Rangela och hennes barmhärtiga brorsdotter Lucia i berättelsen "Luciadagens legend" (i Troll och människor I-II, 1915-1921). Edsholms borg byggdes upp omkring 1370 och beboddes av kungens fogdar fram till Engelbrektsupproret 1434, då den brändes ned. Fynden består bl. a av militära järnföremål, tärningar och schackpjäser, två lås, en ljushållare och mynt präglade mellan 1370-talet och 1420-talet.
Borgvik i Grums kommun omnämns på 1300-talet. Det finns ett bevarat medeltidsdokument som beskriver en uppgörelse mellan arrendatorn av kvarnen och katolska kyrkan, som ägde hela Borgvik på den tiden. Sedan kvarnarna tystnat drev vattenkraften ett järnbruk från 1600-talet fram till 1925.
Karl XII besökte Borgvik på sin väg mot Norge 1718. Han ville ge Borgvik stadsrättigheter men efter Karl XII:s död blev inte heller Borgvik stad. Kyrkan i Borgvik invigdes samma dag som kungen dog, den 30 november 1718. Som mest producerades 4.000 ton per år och Borgviks bruk levererade en del järn till Eiffeltornet i Paris.
Grums kommunvapen — Visar en äldre kyrka och sågklingor som symboliserar den än idag viktiga träindustrin.